08 april 2011

En waerlandist och löpare har gått vidare

Erik Östbye, en legendarisk långlöpare och Solviking har gått vidare 90 år gammal.
Läser en fin nekrolog av maratonlöparen Curt Carlsson i GP där han berättar att:
Erik Östbye var en av världens bästa veteranlöpare under 1900-talet och innehade fyra världsrekord i olika ålderklasser. Bland annat som 55-åring i Göteborgs Marathon på tiden 2.26.35.
Imponerande.
Hittar mer om Erik Östbye på Badgears hemsida.
Där berättar att han sprang enligt den waldnielska träningsmetoden. Den innebär i korta drag.
1)Rätt träning
a)Ingen puls över 130. Ej syrebrist, ej mjölksyraöverskott, eftersom organiska funktionsstörningar inträder i så fall.
b) ofta långa träningssträckor (3-5) mil
c) alltid lek, gärna under samtal med träningspartner
2) Rätt mat, enligt Are Waerland, vilket innebär
a) högsta möjliga näringsvärde – fullkornsbröd och fullkornsgröt. Råa grönsaker i rimliga mängder. Skalkokt potatis. Alla produkter giftfritt odlade.
b) minsta möjliga gift/slagg, dvs undvikande av tobak, alkohol, kaffe, salt, vitt socker, ägg, kött, fisk.
c) Fasta, dvs en utrensning av alla organ, av blodet och av vävnader. Användes speciellt vid många skador och vid tendens till förkylning.
Östbye använde fastemetoden inför maratonlopp. Med bara råsafter, källvatten och lättare träning tömmer han kroppens alla förråd på 3-4 dagar. Smyger sedan igång med blåbär och päron. När allt stabiliserat sig så vräker han i sig potatis och ris.


Låter som ett spännande koncept. Utöver kosten som jag naturligtvis sympatiserar med, fascineras jag av idén att springa på förhållandevis låg puls och länge. Att inte behöva pressa sig mot mjöksyretröskeln tilltalar mig också.

07 april 2011

Tvivel: Vad håller jag på med?



Minst två gånger per år tvivlar jag på vad jag håller på med.
Är det vettigt att äta som jag gör? (Grönt, vegetariskt och kruskabaserat)
Är det klokt att hålla på och springa? Eller nödvändigt att yoga?
Borde jag ägna mig åt något annat?
När tvivlen anfaller har jag ofta lust att glida ur mina rutiner.
Känner jag mig inte lite trött? (Så att jag slipper att gå upp och kan ligga kvar i sängen). Känner jag mig inte lite förkyld? (Så att jag inte behöver ta en morgonrunda med löpning). Nog är jag ganska lugn och balanserad? (Så att jag slipper ägna en timme åt yoga?)
Då brukar jag tillåta mig falla ur mina rutiner en dag eller två.
Vill att min livsstil ska vara resultat av ett aktivt val, helt i enlighet med existensialismen. Inte en faslåst dogm.
Samtidigt tilltalas jag av att ha rutiner, för att slippa stå inför dessa eviga val och tvivel.
Ted Harris, som skrev boken om Sören Kirkegaard tillsammans med Ann Lagerström (Konsten att leva innerligt)har valt ett strikt regelbundet liv. Modigt.
Det är att leva innerligt. Han har hittat sin egen sanning och sin egen mening i livet. Han står för visionen.
Förstår att jag inte är där än.

------------------


Søren Kierkegaard

Han var dansk författare, filosof och teolog som levde 1813-1855.

Kierkegaards tre stadier och nio steg:

Sinnlighet – det första stadiet

Steg 1 att möta världen

Steg 2 att samla på saker

Steg 3 att berusa sig med tingen

Innerlighet – det andra stadiet

Steg 4 att vara innerlig

Steg 5 att vilja välja

Steg 6 att våga handla

Andlighet – det tredje stadiet

Steg 7 att öppna sig för tomheten

Steg 8 att älska villkorslöst

Steg 9 att bli ett med allt

Tolkning: Ted Harris och Ann Lagerström,
(Hämtat ur I SvD 27 oktober 2008 Livets mening i nio steg)

06 april 2011

Inspirerad av Kierkegaard


- Du och dina gubbar, skrattade Marianne när jag berättade att jag hälsat på Sören Kirkegaard i Köpenhamn i helgen. Först Are Waerland och nu Sören Kirkegaard.
Ja, får jag erkänna. Jag har en dragning åt äldre män. Men bara vissa av dem. Och det är kärlek som håller, även om passionen går i vågor. Blev förtjust i dem båda i min ungdom och har hållit viss kontakt genom åren.
Inspirerad av boken Konsten att leva livet innerligt, kände jag att det var dags för lite ny kontakt med Sören Kirkegaard, existensialismens skapare.
Trodde jag skulle hitta honom spankulerande i folkvimlet. Men han satt ensam i Kungliga bibliotekets park och läste. Ett bra val denna vårdag. En stillsam plats som gjord för eftertanke.
Både Are och Sören är gubbar som inte nöjt sig med teori. Har de fått en idé har de velat omsätta den i praktiken. De har gjort ett aktivt val, även om det varit på tvärs emot omgivningens föreställningar.
Med Are i ena handen och Sören i andra vandrar jag ett steg i taget åt det håll jag valt, inspirerad av dem.

05 april 2011

Kontrast till prestationer

En vilsam kontrast till livets övriga krav på prestationer är meditationskursen på måndagarna.
Den är helt befriad från krav.
Själva målet är att ställa sig utanför den jakt och de begär som vanligtvis styr oss. Särskilt vilsamt är det nu när vi kommit in på buddistisk meditation, där målet är att befria oss från det lidande som präglar livet, enligt buddistisk filosofi.

När vi kommer sitter vår ledare Per tyst i sin meditationstol. Hans ben är korslagda och de levande ljus som omger honom sprider ett vilsamt ljus i lokalen. Tyst smyger vi in och sätter oss på de mjuka mattorna. Han hälsar oss var och en med ett Namaste, handflatorna ihop och blicken i vår. När alla kommit berättar han om den meditation vi ska lära oss idag, det sammanhang den skapats och vad vi ska göra.
Igår var det Vipassana, som skapat av Buddha för 2 500 år sedan.
Tysta följer vi hans instruktioner och sätter igång. Jag väljer att fokusera på luften som far ut och in vid nästippen. Tankarna flaxar vildsint i början, men efter en stund återvänder jag allt oftare till luften där vid nästippen och känner lugnet breda ut sig i kroppen.
Pling i mässingsklockan.
Dags för vandring, med ena foten framför den andra med koncentration på fotsulorna. Tysta, koncentrerade vandrar vi åtta runt runt till nästa pling. Dags för ytterligare tjugo minuter med fokus på magtrakten eller nästippen.
Efteråt tyst meditation och avslappning, innan lite te tillsammans.
När jag cyklar hem i natten är jag i min kropp, men samtidigt ett med universum och allt.
Ett vet jag:
Allt ordnar sig.

04 april 2011

Pigg morgonlöping

Pigg i benen i morse, efter vila från fredag-söndag. Av bara farten sprang jag grusåttan i Skatås i morgondimman. Uppförsbackarna gick i trivsamt tempo. Kanske för att de ödsliga sträckorna gav mig extra adrenalin? I mål på bättre tid än på länge: Kanske kan jag trots allt locka kroppen att ta sig runt varvet på under två timmar, som är min dröm??
Har läst Are Waerlands bok I sjukdomars Häxkittel under helgresan till Kirkegaards Köpenhamn.
Där skriver han om det faktum att vi varje dag blir utsatt för en massa virus och bakterier, men att vi oftast fixar dem galant. Vi blir inte förkylda, trots att människor nyser och hostar omkring oss.
Förklaringen är att vi tack vare vår livstil har ett immunförvar i bra balans.
I andra perioder verkar det som om varje minsta lilla virus letar sig fram till oss och får oss att däcka. Först i förkylning, sedan i hosta och feber, med lång trötthet som följd.
Viktigast enligt Are är att se till att magen fungerar. Alla som inte går på toa lika många gånger om dagen som man äter en större måltid är förstoppade. Förstoppning är grunden till de flesta sjukdomar, inklusive förkylning.
Själv gör jag som han säger; äter troget min kruska (som är full av kli) och massor av grönsaker och frukt.
Mår magen bra, mår jag bra. Även i humöret. Då går löpningen som en dans.
Förkylningar som tidigare var min vinterkompanjon har jag inte träffat på månader.