Klarade Tjejvasan!

Jag, Annelie och Ragnhild på Tjejtåget upp till Mora. Laddade för Tjej-vasaloppets 3-mil.
Lycklig som tusan efteråt. Jag klarade det faktiskt, trots tungt före i blötsnö gick det på tre timmar och 31 minuter. Fantastisk känsla att spurta in i Mora, där människor hurrade och ropade Heja, Heja.
Vackert diplom fick jag och alla andra "tjejer".
Inga krämpor. Unnade mig massage ändå. Stavåkningen förvånade mina spända kontorsmuskler i axlarna och vaderna var stela efter åket. Ljuvligt ligga på bänken i duschhallen och bli knådad. Hela Göteborgsgänget i vagn 53 firade i Vasa-tältet med god mat och drycker. Vi plaskade tillbaka till tåget i blötsnön som smalt till vattenpölar. Stackars morgondagens åkare. De ska göra nio mil i detta! Våtdräkten på?
I motsats till natten upp sov jag som en baby på hemvägen. Vadå skramlande musietåg? Jag märkte inget i min "efter-loppet-lycka".

Blyg surpuppa på väg till Tjej-vasan

Min idol, författaren och löparen Haruki Murakami har dragit sig tillbaka till en ort där ingen kan nå honom. Såhär skriver han på sin hem sida:
In a place far away from anyone or anywhere I drifted off for a moment.
Så skulle jag också vilja göra. Tillfälligt. Min sociala sida har krupit in under en tung sten. Kanske för att jag ska byta skal? Någon har påstått att om en kvinna klipper av sitt långa hår är hon redo för en förvandling.
En förändring är jag i alla fall redo för. Inte bara yttre.
Med mitt nya korta hår signalerar jag: Detta är jag. Inga krussiduller, inga konstgjorda färger eller krystade lockar.
Likadan önskade jag att jag vågade vara även med mina tankar och känslor i mötet med mig själv och andra.
Rak, tydlig, ärlig.
Det är jag inte alltid. Ofta är jag tyst och feg. Rädd att "såra". Eller för att jag inte riktigt vet var jag står.
När jag är "rak,tydlig ärlig" blir det ofta fel. Relationer skadas. Smärtsamt, svidande, långvarigt sårande och svårläkt. Ofta för att den spontana ärligheten är en nivå. Den behöver inte vara sann för att den är spontan och ärlig. Dagshumör, tidigare upplevelser kan styra.
Hårklippningen in till min egen naturliga färg var ett steg.
Nu vill jag hitta samma naturliga ton inne i mig själv.
Då tror jag inte på saxen som verktyg.
Snarare smygande försiktigt meditationens väg.
Räcker det med en dos om dagen, tro? Eller ska jag avsätta flera dagar i rad för en djupdykning?
Får fundera under Tjej-vasan. Tåget går norrut ikväll. Surmulen, enstörig packar jag väskan. Utmaningar är väl alltid bra? Eller?
Är det symboliskt att jag åker med en annan kvinnas identitet? På grund av hennes knäskada erbjöds jag en plats. Då var det mitt spontana, positiva jag som sa ja. Nu är det försiktiga, räddhågsna surpuppan som regerar. Får se hur hon klarar sig i skogskampen med 8 000 skidande "tjejer".

Stavgång- sista minuten träning inför Tjejvasan

Tog stavarna till jobbet idag.
Att gå de sju km till jobbet med stavar är perfekt uppladdning inför Tjejvasan på lördag.
Både ljumsken och förkylningen kändes faktiskt bättre när jag kom fram.
Tog en slurk Kan Jang i morse, liksom en shot Proviva allt för att stärka immunförsvaret och hålla förkylningen borta. Vet att min vasaloppscoach Eva (som ska köra öppet spår 9 mil söndag) tar Kan Jang hela tiden av samma anledning. Mitt tredje hemliga vapen är gurkmeja i ljummet vatten två gånger om dagen. Får se om det gör susen.
Blev tankfull och tacksam när jag sneddade genom kyrkogården.
Snart ligger man där under snön i den eviga vilan.
Det gäller att roa sig till dess.
Projekt och promenader piggar upp mig.
Och utmaningar som Tjejvasan förståss.

Mycket fibrer men lite c-vitamin i Are-maten

Hur bra är Arematen egentligen? Dietisten Karin Haby fick min matsedel under tre dagar i november när jag ännu drack kaffe. Hon analyserade alla dagens drycker och maträtter mot en norm: Kvinna, 31-60 år aktiv 2 486 Kcal/dag.
Slutsatsen blev att maten ger mig det jag behöver med några undantag.
D-vitamin får jag inte i mig. Inte så underligt, med tanke på att jag inte äter fisk. D-vitamin är en viktig faktor för ett starkt immunförsvar bland annat.
Underligt nog fick jag bara i mig cirka 60 procent av den C-vitamin jag behöver. Att C-vitaminet var så lågt blev vi båda förvånade över. Kanske är en förklaring att jag två av dagarna faktiskt inte åt potatis? Potatis, ett halvt kilo per dag, var Are Waerlands motto för middagsmålet. Att potatis är en C-vitaminkälla bekräftar Livsmedelsverket på sin hemsida.
Jag förstår allvaret bakom Waerlands rekommendation. Måste hålla mig till hans råd. Istället för potatis åt jag råris, eftersom jag tycker magen påverkas av potatis varje dag.
B12 som annars är ett vitamin som vegetarianer kan lida brist på hade jag långt över rekommendationen. Rekommendationen är uppfylld vid 100% jag låg på 177%. Detsamma gäller järn där jag fick 161% och zink 320%. Fibrer (bland annat 2 dl kli i gröten varje dag och 2 morötter) gav mig värden långt över 100 procent av dagsvärdet (246%).
Energifördelningen var bra med 18% protein tack vare bönor ost, och mjölk. Fettet låg lite högt 37% fett. Det ska ligga runt 30 procent.
Kolhydraterna låg på 45 %, enligt rekommendationen ska den vara 50-60%. Alltså underligt nog lite lågt. jag som trodde att müsli, gröt och rågbröd gav tillräckligt.
- Att kolhydraterna låg så pass lågt var lite förvånande, sa Karin Haby. Men å andra sidan är detta en schablonuträkning baserat på ett stickprov av din matsedel. Mår du bara bra av kosten är det vad som avgör hela bedömningen.
Min slutats efter Karins analys är:
Så bra att järn, protein och zink ligger i topp.
Nu tar jag D-vitamin i pillerform för säkerhetsskull.
Angående fetterna kanske jag ska dra ner på dem lite?
Och jag ska dunderladda med C-vitamin.
Det vore kul att matcha kostanalysen med ett blodprov.
Får se om jag avslutar projektet med en blodanalys i sommar.

Ont i ljumsken sex dagar innan Tjejvasan

Sex dagar innan Tjej-vasan. Borde vara i perfekt form efter en träningsvecka. Men icke.
Igår låg jag hela dagen. Orkade inte röra en fena. Inte för att jag festat som en galning, utan för förkylningen som envisas vid att älska mig. Tycks som om den kommer så snart jag blir för ivrig med träningen. Ivrig från min horisont räknat. Andra jag känner tränar oftare och mer än jag gör, men blir inte förkylda.
Eller rättare sagt. Jag är inte förkyld, men känner lite ont i halsen, lite snuva, lite ont i huvudet. Att ligga hela dagen var det enda jag ville. Halvsov, drömde och läste slut Haruki Murakamis What I talk about when I talk about running. Måste skaffa fler böcker av honom. Inspirerande att han inrättat sitt liv efter det han älskar: att skriva och att springa. Partyn skyr han, istället satsar han på att leva inrutat. Prioriterar att lägga sig tidigt och gå upp tidigt, springer, minst ett Maraton per år, allt för att orka skriva bra.
Vi har ett enda liv, så varför inte göra så?
Löpning är svårt denna vinter. Därför skidträning på söndagsmorgonen. Satsade på tre lager när jag gav mig ut på en runda idag. 10 minusgrader, nytt snötäcke (igen) och solsken. Så fort jag tog första bentaget sved det till i högra ljumsken. Aj. Fortsatte ändå, tänkte att rörelser mjukar upp. Tog det långsamt. Men ondan satt i hela 8:an. Värst i uppförsbackarna och när jag tog långa tag. Märkte att just högerbenet får jag inte till ett bra "steg", utan det blir lite slappt i avslutet. Som att jag inte riktigt orkar avsluta bentaget riktigt. Är det en sträckning av det värre slaget, eller en som läker på sex dagar? Ger mig en tankeställare om sporten jag givit mig in i: hur ovan min kropp är vid skidrörelserna. Två veckors övning räcker inte riktigt.
Förkylning är den vanligaste anledningen till att anmälda inte kommer till Vasaloppet, oavsett längd. Ljumsksmärta då?
Tar vilodag måndag, prövar någon aktivitet, kanske promenad med stavar tisdag. Sedan vila.
Överlämnar resten åt det som sker.