02 oktober 2009

Meditationsplats på grekisk kulle


Ett bra ställe för dagens meditation är denna plats på Phillopappas kulle, i parken vid Ariane Wahlgrens hus. Åt ena hållet havet och Pireus, åt andra Akropolis. En plats att minnas i vinterkylan hemma. Här är ljumma vindar. Ingen hets.
Har fått tid över här, tack vare min förenklade matstil. Behöver inte fundera, eller vara kreativ. God naturell yoghurt på morgonen och kanske granatäpple eller grapefrukt. Middag grekisk sallad och böngryta. Kväll Waerlands gröt.

01 oktober 2009

Soppa i solen

Kokade böngryta idag på grekiska färska tomater, rödlök, finfin vitlök som jag köpt i Atens saluhall av vithårig enarmad man (krigsskada?). I detta en eko grönsaksbuljong och så romansallad i stora knippen. Lade ner en god grekisk fårost som smälte ner så fint när det var dags för lunch på takterassen.
Åt ackompanjerad av fågelsång. Imponeras av att de orkar sjunga trots att värmen är uppåt 27 grader. Tog ett granatäpplen från trädet till efterrätt.
Lite huvudvärk, efter nästan sömnlös natt.
Genusgräl med rumskamrat plågade mig.
Muntrar upp mig med att det är bra att bita ifrån ibland. Även mot okända.
Någon gång ska vara första gången, som Conchi säger.

30 september 2009

Tacksamhet i somrigt varmt underbart Aten


Ännu en fantastisk dag i Aten med meditation i morgonljuset på takterassen.
Molnfri himmel, värmen växer för varje timma. Redan klockan
9.00 är det 21 grader i skuggan. Idag blir det säkert lika varmt som igår, uppåt 27 grader. Äter frukost i den stigande solens sken på den blå takterassen. Kikar utöver de vita husen i dalen nedanför. Gör mig alls inget att trafiken bullrar och bråkar på vägen nedanför. Känns underligt nog bara trivsamt med den stigande pulsen i 2,5 miljoners staden. Gillar att vara mitt i hjärtat.
Lever ett lyxliv. Uppskattar och njuter av det, men bidrar tyvärr inte alls till de försäljare som kantar gatorna i Gamla staden, Plaka. Handlar inga väskor, eller klockor, eller småprylar i plast av killarna som bjuder ut sina varor på små bord eller vita plastskynken direkt på marken. Plastskynkena är praktiska. Bara att samla ihop grejerna när larmet om polisen går och de får sticka snabbt, innan de blir haffade.
De har lämnat sina hemländer för drömmen om ett bättre liv. En drivkraft ingen kan klandra dem för. Imponeras av att de ser så snygga och propra ut, välklädda. Var sover de om natten?
Vad får de att äta? Hur ser deras framtid ut? De jagar ett liv.
Jag jagar den fulländade hälsan.
I skenet av deras tuffa livskamp känns min jakt – futtig.
Men vad kan jag göra? Jag kan bara leva mitt liv.
Och åtminstone njuta av det. När jag har ett fint ställe att bo på, bra mat att äta, en bred säng att sova i, snälla människor i min omgivning, värme och solsken. Det jag känner är tacksamhet, eller med ett engelskt, vackrare ord: Gratitude.

29 september 2009

Förvånande förkylningsfri

Insåg idag, när jag vandrade i sandaler och bara ben, vägen nedanför Akropolis här i Aten, att jag inte snörvlat idag.
Kanske har värmen (25 -29 grader varje dag) och solen och den goda maten (minst en grekisk sallad varje dag) och vilan (vilar middag+sover 8 timmar) och alla vandringar (minst 2 timmar varje dag) gjort nytta?
Utan att jag ens tänkt på det?
Ett träd med granatäpplen sträcker sina grenar från den lilla gården vid Ariane Wahlgrens hus ut på gatan. Har skruvat loss ett varje morgon och pressa de ljuvligt sinnligt ljusröda fröna över min kruskagröt om morgonen. (Återbäring på åratals av fackavgifter). Kanske har också dessa små frön gjort nytta?
Liksom alla doserna demokratihistoria som jag sörplat i mig under vandringarna i detta demokratins födelseplats? Enda upprörande är att här är ont om kvinnliga förebilder bland dem som skapade demokratin. Kvinnornas roll var att hålla sig på övervåningen och uppfostra barnen.
Men kanske har något hänt på drygt 2000 år. Jag bor ensam på en bottenvåning, vaktar ingen och äter granatäpplen medan jag skriver.