Var är köttet?

Var är köttet? frågar sonen ibland missnöjt när han ska sätta sig vid middagsbordet. Det är alltså de dagar han inte lagar mat. Då blir det kött.
Yngsta dottern har ofta frågor i samma riktning när det bjuds vegetariskt; Var finns proteinet?
Bara äldsta dottern och mannen brukar bli uppriktigt glada när det är jag som lagat mat och gjort helt vegetarisk meny:
Vad gott det ser ut, kommenterar de när de blickar ut över quinoa salladen med tomater och basilika, hemgjorda peston med turkisk yoghurt, grönsallad med rostade solrosfrön. Nybakade frallor och ost.
Försöker leva mig in i köttätarnas längtan efter kött. Längtar de på samma sätt som jag kan längta efter råkost, en nykokt potatis eller kruska om jag inte ätit det på ett tag? Känner de sig verkligen inte nöjda med måltiden (alltså mätta och tillfreds) om den inte innehållit kött?
Proteiner tänker jag alltid på såklart, det är bönor, tofu, ost eller nötter till varje måltid. I kombination med ris eller ett bröd blir det bra protein.
Har verkligen inget dåligt samvete för att familjen "tvingas" leva vegetariskt de dagar i veckan jag lagar mat. Både deras kroppar och klimatet gör en vinst, vid varje vegetariskt måltid.
Undrar bara, över dendär längtan efter kött. Är den ett resultat av social konvention
(Det är vad vanliga människor äter!) eller tycker de faktiskt att det är gott?