I kroppens muskelminne

- Spring med rak överkropp. Då får ni stilpoäng, skojade tränaren Emma när vi löptränade hos Solvikingarna igår kväll. Förutom stilpoäng sätter sig hållningen i kroppens muskelminne. Om man tränar på att springa "snyggt" vid intervallpass eller under träningen överhuvudtaget är det lättare att springa rätt när man blir trött också. Vinsten är inte bara att det ser bra ut, utan också att den som springer med rak hållning får in mer syre, än den som säckar ihop och springer som en fällkniv i uppförsbackarna. Blir lika förvånad varje gång när jag kommer tillbaka efter ett pass. Innan passet är jag trött efter en arbetsdag och tycker att jag är värd en kväll i soffan framför teven. Men min personlige tränare (och make) uppmuntrar mig alltid: Klart du ska träna. Först. Sedan kan jag vila, säger han. Lydig som jag är gör jag så. När jag springer iväg med korta steg på kontors-stela-ben mot Skatås njuter jag av naturen. Igår en fuktig kväll, med syremättad luft och grön, grön skog med svampdoft. Lyckan över att kroppen är stark och springvillig fyller hela mig med glädje och tacksamhet. Efter intervallpasset med tre intervaller på en minut, två minuter och tre minuter känns det ljuvligt att gå in i duschen innan en linssoppa och sallad. Som dessert blev det fyra pannkakor ur högen som pt:n gräddat medan jag var borta. Nöjd och belåten slängde jag mig därefter i soffan för en timma med Vetenskapens värld. En perfekt kväll. Vaknade lätt och lycklig.