Med fjolårets sargade broddar gav jag mig ut på en löpartur i ottan. Allena såg jag ljuset komma i skogen. I kroppens fanns bara en kopp nyponte, men när väl kroppen blev varm gick det utmärkt att springa de 8:a kilometrarna i tyst, nymornad skog.
Stannade förundrad inför naturens skådespel och tog en bild av morgonhimlen.
Fylldes av lycka över att bo nära skogen och ha en kropp som oftast villigt tar mig ut på sådana här underbara turer. Tänk om jag inte hade kunnat gå eller springa!
Funderar hur jag ska fördela min träningstid. Tre pass i veckan är lagom. Hittills har jag ägnat dem åt löpning. Men om Vätternrundans 30 mil inte ska bli en veritabel plåga, behöver kroppen vänja sig vid sadeln.
Ska jag införa en fjärde träningsdag på cykel eller skippa ett löparpass (Som jag tycker är roligare och enklare?)
Funderar medan jag stretchar och magen kurrar efter frukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar