Hur nöjd kan man bli? Känner mig lättare än förr (vilket också omgivningen påpekar) och mättare. Slipper de där blodsockerdipparna som fick mig att knata ut i jobbköket och kolla om det inte fanns några knäckemackor som kunde rädda mig.
Så genom att jag inte småäter som förr, går vikten ner förståss.
Skönast är att när det är lunch eller middagsdax känner jag mig hungrig på ett sätt som jag kände i barndomen. Alltså riktig, sund hunger: Wow vad gott det vore med mat!
Läser en intervju, (Tara nr 15) med läkaren Helena Nyblom som skrivit böckerna Supermat och Livskraft. Ämnet är maten som håller oss friska och unga:
"Det som verkligen gäller är back to basic. /.../ Snabba kolhydrater som vitt socker, vitt bröd och kakor ger höga blodsockertoppar, vilket leder till ökat socker i blodet. Sockret binder till olika proteiner, det kallas glykosylering, och försämrar succesivt proteinernas funktion. Det kan bidra till olika sjukdomar".
Precis det Are Waerland hävdade för snart 70 år sedan. Han kallade socker och vitt mjöl för: Det vita giftet.
Dramatiskt javisst. Men effektivt.
Vem vill äta gift?
2 kommentarer:
Jo kosten är viktig, gamle Are visste nog vad han pratade om. Synd bara att maten som han föreslår verkar så tråkig. Jag menar fläsklägg med rotmos, kåldolmar med kokt potatis och ligonsylt eller ärtsoppa med fläsk är ju basmat som inte riktigt får plats i hans kruskagröt.
Tråkigt? Inte då?
Har du ätit kruskagröt? de söta russinen, lite skivat äpple och sojamjölk är en finfin start på dagen.
Energi som räcker till lunch.
Skicka en kommentar