Älska dig själv var titeln på en bok "alla" läste på 90-talet. Innan du älskar dig själv kan du inte älska andra (eller världen) var budskapet, från amerikanske psykologen Wayne Dyer.
Tänker på det när jag är kritisk mot mig själv, som nu en period.
Är jag lite halvdan i kroppen, kanske med en förkylning eller ont någonstans blir mina tankar lätt negativa. Jag ramlar ner i ett träsk av onda, svarta påståenden om mig själv. Och jag blir inget vidare sällskap till mig själv, eller omgivningen.
Kontentan av tankarna är: Du duger inget till. Du är en odugling som aldrig gör något riktigt fullt ut..
Tar mig då en dos Louise Hay. Med henne i hörlurarna på morgoncyklingen försöker jag hitta på motröster till mina tungsinta mantras.
Istället för du duger inget till blir – Du duger som du är.
Du duger som du är.
Axlarna åker ner.
Upprepar: Du duger som du är.
Andningen blir lugnare och djupare.
Du duger som du är.
Upptäcker att solen skiner.
Du duger som du är!
Allt ordnar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar