Storm i natt. Åska på morgonen. Idag behövdes ingen väckarklocka.
Laddar för turen till jobbet med överdrag från fötterna till huvudet. Stoppar in hörlurarna i öronen och sätter fart i vintermörkret.
När jag kommer till jobbet är det dags för Nina Simones mörka röst i lurarna. Medan hon rockigt sjunger "I am going back home" märker jag att jag dansar den tomma korridoren fram. Jag är definitivt inte på väg hem, mig väntar en dag framför datorn.
Det känns så bra att leva och uppleva ännu en dag. Så gott. Så härligt. Känslan är kvar - även när Nina Simone sjungit klart och jag låter tystnaden göra mig sällskap.
Har jag blivit knäpp, som känner mig pigg, glad och klar i huvudet en stormig oktoberdag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar