I morse gick jag och lade mig när buddistiska munkar och nunnor går upp.
Alltså vid tre-fyratiden, efter att ha dansat flera timmar på roligt kalas.
I morgontidningen några timmar senare(SVD)läser jag om Björn Lindeblad, som kommit tillbaka till Sverige efter 17 år som buddistisk munk i Thailand.
En jag pratar med om artikeln, säger att uppbrott, som att lämna allt för ett liv i kloster är att likna vid självmord. Kanske ett mord av ett liv för att finna ett sannare, tänker jag.
Björn Lindeblad berättar:
De som enbart uppskattade buddismen som filosofi blev inte långvariga i klostret, medan de som tyckte om den dagliga rutinen hade lättare att trivas.
På samma sätt var enkelheten i livet en källa till glädje.
Rutinerna och enkelheten var alltså hans glädje i livet som munk.
Tänker på det när jag funderar över vilka regler och rutiner jag ska behålla efter Are-året.
Att de är enkla att leva efter är en förutsättning för att de ska finnas kvar. Att de gör det lättare för mig att uppleva kärlek, tillit, glädje, kraft och kreativitet är en annan förutsättning.
För jag vill fortsätta vara frisk så att jag orkar dansa natten lång, så länge jag orkar stå upp. Precis som i natt, utan en gnutta alkohol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar