Fick gräsligt ont i högra knäet när jag sprang förra veckan. Smärtan kom efter sex kilometer och tvingade mig att sakta ner och till sist att gå en stund. När jag konsulterade mannen trodde han på löparknä. Brorsan, som är van löpare anade att jag inte tagit ut steget tillräckligt.
Tanken att det skulle vara löparknä förskräckte mig, så jag testade brorsans teori efter några dagars vila.
Sprang den platta grus-8:an hemma i Skatås och si, det gick bra. Efter sex kilometer kom smärtan tillbaka. Då sprang jag uppmärksamt ett tag mycket fokuserad på att vara avspänd i hela kroppen (även i axlarna och hålla bålen rak) och sätta ner fötterna mjukt, utan dunkande hälisättning. Och framförallt tog jag ut steget som jag gör när allt känns finfint.
Faktiskt gick smärtan över.
Går allt bra fantiserar jag om att bli barfotalöpare.
Det lockar särskilt nu när vädret är varmt. Men ska man pröva något nytt om man inte har skador?
Nej, är du skadefri så håll dig till din springstil, menar forskare som samlats på konferens
Och vill du absolut prova så ta det långsamt i början - annars kan du få skador av barfotalöpningen också såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar