Vaknar med stela ben efter min löpning med fivefingers.
– Jag tror inte på att springa med sådana, säger en vän.
– Inspirerande. Jag ska också börja, säger en annan.
Två hållningar. Två åsikter.
Likadant är det när det gäller träning.
- Du borde ha sprungit ännu längre redan för att klara ett Marathon, säger en.
– Att du orkar, stönar en annan.
Mitt emellan står jag, som gör så gott jag kan.
Yukiko Duke, som växt upp med en japansk mamma och en svensk pappa, berättar i Sommarprogrammet (som jag lyssnar på i Podversion när jag cyklar till jobbet)att hon under sin uppväxt lärde sig:
Det finns alltid två sätt att se på saker. Ett präglat av japansk kultur, ett av svensk.
Hon är polkagrisrandig i själen.
Jag med.
Vit och röd.
Yin och yang.
Förr skämdes jag över båda sidorna som finns i mig, ville hellre vara tydlig, rak och bestämt hålla på en sak i vått och torrt, som några vänner.
Numer gillar jag min förmåga att se båda sidor, att ha dem gungande i mig.
Med två åror kommer man lättare fram till havs.
Och med två fötter, vare sig det är i fivefingers eller vanliga skor också.
Kolla denna film av Christopher McDougall ( som skrev Born to run) och bli inspirerad att springa barfota.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar