Nu är löpträningen till Göteborgs Marathon i full gång för mig. Snabblöpning med Lena "Doris" Larsson med Solvikingarna i torsdags. Vi som vill springa sakta ställde upp oss för en runda med 6 minuter per kilometer, men den lilla gruppen på fem hängde på henne så bra att det blev 5.45 tempo istället. Plus backträning. Inspirerande.
Hela veckan har jag laddat mentalt för helgens långlöpning. Enligt schemat skulle det vara tre mil, men eftersom jag bestämde mig för att pröva själva Marathon-banan tyckte jag det räckte med två mils löpning efter en mila-cyklingen till startplatsen vid Slottskogsvallen.
Låste fast cykeln och sprang iväg. Motvinden var något påfrestande, men muntrade upp mig med att tillbakavägen skulle bli lättare.En tjej på rullskidor svischade förbi mig mot Amundön. Många cyklister, men de enda löpare jag såg var de som sprang emot mig. Kanske fler som tränade inför den 8 oktober? Sprang utan att dricka eller äta något på utvägen, eftersom det kändes okey. Sista kilometern innan vändningen var kroppen trög.
Åt en halv energybar och drack en av mina små bältesflaskor med vatte. Energybars kräver mycket vatten. Började frysa så jag startade motorn igen för tillbakafärden. Benen stumma till en början, men vägen, som gick nära vattnet vid Askimsviken och Hovås var vacker, vilket distraherade mig. I ett nerförslut började jag fantisera om att springa tre mil trots allt. Springa i mål och vända. Men ju närmare startplatsen jag kom, tyckte jag det räckte med tvåmilaturen. Stannade vid 15 kilometer och åt upp resten av baren tillsammans med det sista vattnet.
Slog definitivt ur idén att springa tre mil de sista kilometrarna innan Slottskogen. Såg lycklig min vita cykel på avstånd.
Lubbade vidare förbi i lugnt tempo för att inte göra ett drastiskt stopp.
Härligt att äga morötter och persika och dricka mer vatten innan milafärden hem igen. Är det verkligen möjligt att springa två mil till?
Tre mil sprang jag förra hösten på Lidingöloppet, men Fyra mil?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar