Det är bra att byta perspektiv ibland.
Gjorde det i onsdags.
Lärde mig att bara en kort färd borft kan tillvaron te sig helt annorlunda och planer gå om stöpet.
Tänkte bara ta två dagar ledigt för att segla båten från sommarvistet till vintervilan i Göteborg.
Planerade en övernattning i Åstol, men kom inte därifrån.
Dimman lägrade ön. Från vänner i land hörde vi att solen sken.
Det gjorde den inte på Åstol.
Där var det kusligt tyst och knappt ingen sikt. Vänliga öbor, sa att tjockan kan bestå dagar i streck. Hur ska det då gå med körsången på söndag, brödet som ska bakas, löpningsträningen och jobbet på måndag och allt som ska göras till releasen?
Lugn bara lugn, manar dimman. Gav upp. Kunde inget annat än vila. Läste nästan ut boken 4 timmars arbetsvecka av Timothy Ferriss. Sov, åt, tog långsamma promenader.
Efter ett dygns ofrivillig vila satte vi fart och gav oss ut i tjockan.
Läskigt. Tack vare GPS gick det, meter för meter. Emellanåt tutade jag i luren. Timmarna gick.
Efter drygt fyra timmar var vi i Göteborg, utan att vi mer än skymtat land någon gång och då och då en tyst båt.
"Dimman är sjömännens skräck," sa någon. Förstår det. Särskilt om havet är argsint samtidigt. Nu var det stillsamt och
vänligt.
Respekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar