Är i mål, med medaljen i min hand. Jag har gjort det: sprungit ett marathon. Efter det beundrar jag alla som gjort det ännu mer.
För det var hemskt. En mara verkligen.
Två mil helt okey. Men att vända och springa en tredje mil med tilltagande höftsmärta i vänstra höften och knän som gjorde ont, var ingen höjdare. Fick gå ibland.
Men sprang i mål vid Slottskogsvallen.
Hemma väntade stretching, dusch och en fin middag med pasta och hemgjord pesto. Och jag är lycklig såklart: Jag har sprungit ett marathon.
Det är fantastiskt. Jag vill aldrig göra om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar