I morse var gräset krispigt under skorna. Frostigt styvt och glittrande vitt. Första morgonfrosten på mina tidiga löparturer. En klar dovt blå himmel över mig och så månen enögd, i nedan, såg ut som han blinkade åt mig där på himlavalvet.
Tog turen på trottoarerna till Sävedalen. Drygt två kilometer bort, lika många kilometer hemåt, fast vägen blir en annan. Efter trettio minuter är jag hemma igen. Under tiden har himlen ljusnat och dagen grytt.
Ljuvligt.
Gillar jag att springa tidigt för att jag är glad. Eller springer jag för att det gör mig glad? Struntar i analysen.
Blir lyckligare av att röra på mig ofta, så enkelt är det.
Inspireras av Annika, som går en rask morgonpromenad VARJE DAG. Året runt, helgdag som vardag. Ingen tvekan. Upp i ottan och ut en timma. Sedan hem till duschen och frukosten.
Själv gillar jag farten i löpningen. Stunsen i benen. Flåset och värmen som blir i kroppen.
Passar bra att dra ut på morgonritualerna. Då hinner frosten i gräset och på cykelbanans asfalt att smälta och cykelturen till jobbet blir mindre riskabel.
Efter dusch, kort yoga och frukost susar jag ner från berget mot city. Lycklig över att finnas till. Lycklig över att vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar