Ligga på rygg i skogens mjuka mossa och spana uppåt trädtopparna kan göra en enkel själv som mig lycklig.
Att bli frisk har varit min främsta prioritet.
Nu känner jag mig frisk.
Vad ska jag då sträva efter?
Pratade med arbetskamraten Anders om mina funderingar häromdagen.
Att öka sin arbetstakt vid femtio fyllda är inget att sträva efter menade han.
En bättre deal vore att lära sig leva enklare, klara sig på mindre pengar.
För att ta vara på livet mer, tyckte Anders.
Det livet vi har.
Han lärde sig läxan av sin bror. Brodern fick ett ansvarsfullt arbete som engagerade honom och gjorde att han jobbade hårdare och hårdare för varje år som gick. Det blev för mycket. Han gick bort i förtid.
Av hans exempel har Anders, som själv jobbade hårt och mycket förr i egna firman, lärt sig att ta det lugnare.
Tänkte på vårt samtal när jag, istället för att löpträna, tog en lugn promenad i skogen i söndags. Njöt av den fuktiga friska luften, av kylan som nöp i kinderna.
Gick på djurstigar kors och tvärs i skogen, dit lusten förde mig.
Kände på den mjuka gröna mossan. Lade mig raklång i den och tittade upp mot trädtopparna.
Andades djupt. Och kände mig alldeles rofylld inombords.
Låg där en stund och kände livet brusa i min kropp.
Lycklig? Ja något ditåt.
Kanske ska lyckan bli mitt nästa projekt?
Jakten på den fulländade lyckan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar