Tog ut mig i helgen. Så är det bara. Hade lite förkylningskänningar men sprang ändå 1,5 timmar med Lena "Doris", ledare i Solvikingarna på lördagen. På söndagen blev det långfärdsskridskor på en spegelblank Härlanda tjärn. Fantastiskt i solskenet med lite motvind åt ena hållet och medvind det andra. Precis som livet borde vara, ett jämt flöde där det goda växlar mot lite motstånd emellanåt.
Att jag fått en förkylning (faktiskt med feber på kvällarna) är något att vara tacksam för.
Mitt immunförsvar fungerar. Det är bra med övning av det ibland.
Också övning i tacksamhet. Så frisk jag är annars!
Jag snyter mig, dricker nyponte (och en liiiten kopp kaffe) för att pigga upp mig.
2 kommentarer:
hej! jag läste just din bok, och fick mig ett par goda skratt när jag läste om dig som småbarnsmamma med tre barn. För det är just där jag befinner mig i livet, och gudarna ska veta det kan vara jobbigt ibland. Skönt dock att veta att det kommer en anna tid när de blivit stora.....
Jag är i startgroparna för MITT NYA LIV, vilket innebär att jag vänt upp och ned på nästan allt. Jag (och min man) har sålt huset, börjat plugga mitt i livet, och nu håller jag på att komma igång med löpträningen som jag inte sett röken av på minst 5 år...och 17 kg sedan. Tack för din fina bok, det blev en bra pepp för mig som likt kungen håller på att "vända blad".
Härligt att höra. Vad spännande att vara i startgroparna för ett nytt liv. Lycka till med pluggandet och löpträningen. Nu i efterhand hade jag önskat att jag hade varit klok nog att ta mig tid att springa även i småbarnsåren, men bättre sent än aldrig. Då om någonsin hade jag verkligen behövt den andningspausen. Men jag är liksom du glad över att ha hittat den igen. Nu är det dessutom roligare att springa eftersom jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag försummar några små barn.
Lycka till på hälsovägen.
Skicka en kommentar