En läsares recension

Glad i regnet över en läsares kommentar om min bok. Det är Carina Etander-Rimborg som skrivit om Jakten på den fulländade hälsan på sin bokblogg Hon skriver den 1:e oktober: "Det här är en bok som kommer innanför huden. Att få följa med på en livsresa, funderingar, tankar, bakslag, framgångar. Jag fick mycket tankar om maten, träning och hur man kan och kanske bör leva för att nå den fulländade hälsan. Boken avslutas med 108 frågor om hälsa som du alltid velat få svar på. Jag rekommenderar boken!" Sådana vänliga ord piggar upp den ensamme skribenten.

Inget Marathon i ösregn

Nej. Jag säger Nej. Blir det sådant väder som idag på lördag springer jag inte 42 kilometer. Icke.

Har inte hunnit träna som jag borde denna vecka. Men cyklar till jobbet gör jag. Äntligen framme denna morgon är jag våt, trots mina regnbyxor. Nya regnjackan ger dock skydd. Är det såhär klimatet ska bli i fortsättningen? De som vet hävdar det? Då gäller bara en sak: Bra kläder och vackra blommor. Njuter av alla blomsterbuketter jag fick på min releasefest för boken. En röd lilja ger tröst när regnet signalerar att det är höst.

Ska du springa Marathon?

Bara några dagar kvar till Göteborgs-Marathon på lördag. 42 kilometer platt asfaltslinga. Pirrigt, minst sagt. Tänker på mailet jag fick från Solvikingarnas Gunnar: Har vi uppfattat det rätt att du vill springa helmaran? frågade han. – Ja, det kan verka galet, svarade jag, men det är sant. Jag har 2.45 på mig för första varvet. Och 5.30 totalt. Det borde gå. Om det inte går får jag springa. Och orkar jag inte springa får jag gå.

Dimmigt perspektiv

Det är bra att byta perspektiv ibland. Gjorde det i onsdags. Lärde mig att bara en kort färd borft kan tillvaron te sig helt annorlunda och planer gå om stöpet. Tänkte bara ta två dagar ledigt för att segla båten från sommarvistet till vintervilan i Göteborg. Planerade en övernattning i Åstol, men kom inte därifrån. Dimman lägrade ön. Från vänner i land hörde vi att solen sken. Det gjorde den inte på Åstol. Där var det kusligt tyst och knappt ingen sikt. Vänliga öbor, sa att tjockan kan bestå dagar i streck. Hur ska det då gå med körsången på söndag, brödet som ska bakas, löpningsträningen och jobbet på måndag och allt som ska göras till releasen? Lugn bara lugn, manar dimman. Gav upp. Kunde inget annat än vila. Läste nästan ut boken 4 timmars arbetsvecka av Timothy Ferriss. Sov, åt, tog långsamma promenader. Efter ett dygns ofrivillig vila satte vi fart och gav oss ut i tjockan. Läskigt. Tack vare GPS gick det, meter för meter. Emellanåt tutade jag i luren. Timmarna gick. Efter drygt fyra timmar var vi i Göteborg, utan att vi mer än skymtat land någon gång och då och då en tyst båt. "Dimman är sjömännens skräck," sa någon. Förstår det. Särskilt om havet är argsint samtidigt. Nu var det stillsamt och vänligt. Respekt.

Föredrag på Bokmässans Hälsoscen

Boksläpp och 22 kilometer

Enligt träningschemat inför GöteborgsMarathon den 8 oktober var det 23 kilometer i lördags. Men eftersom jag stod på Bokmässan och höll föredrag på Hälsoscenen om nya boken Jakten på den fulländade hälsan blev det löpning i söndags istället. Underbart väder. Började dagen med en promenad tillsammans med Kira från finska radions livsåskådningsmagasin Svängrum. Hon undrade om jag tycker att jag fått avstå från något i livet genom att leva enligt Are Waerland. Absolut inget, svarade jag och tyckte istället att jag lever livet med innerligt och intensivt nu, då jag inte är halvsjuk och trött som jag ofta var förr. Länk till programmet kommer så snart det är klart, om två veckor sådär. Tog korta löpsteg hemifrån till Skatås milen och sprang sedan milen två varv och hem igen. Det blev cirka 22 kilometer. Pulsklockan laddade ur halvvägs, tyvärr. Benen var stela och stumma hela kvällen. Kanske spelade det roll att jag gick på högklackat hela lördagen och var ute på turkisk restaurang med mina vänner på lördagskvällen? Mindre än två veckor kvar till 42 kilometaren. Är jag taggad? Nu när boken äntligen är född, efter intensiva födslovåndor, kan jag börja tänka på loppet igen. Tar en dag i sänder.

I kroppens muskelminne

- Spring med rak överkropp. Då får ni stilpoäng, skojade tränaren Emma när vi löptränade hos Solvikingarna igår kväll. Förutom stilpoäng sätter sig hållningen i kroppens muskelminne. Om man tränar på att springa "snyggt" vid intervallpass eller under träningen överhuvudtaget är det lättare att springa rätt när man blir trött också. Vinsten är inte bara att det ser bra ut, utan också att den som springer med rak hållning får in mer syre, än den som säckar ihop och springer som en fällkniv i uppförsbackarna. Blir lika förvånad varje gång när jag kommer tillbaka efter ett pass. Innan passet är jag trött efter en arbetsdag och tycker att jag är värd en kväll i soffan framför teven. Men min personlige tränare (och make) uppmuntrar mig alltid: Klart du ska träna. Först. Sedan kan jag vila, säger han. Lydig som jag är gör jag så. När jag springer iväg med korta steg på kontors-stela-ben mot Skatås njuter jag av naturen. Igår en fuktig kväll, med syremättad luft och grön, grön skog med svampdoft. Lyckan över att kroppen är stark och springvillig fyller hela mig med glädje och tacksamhet. Efter intervallpasset med tre intervaller på en minut, två minuter och tre minuter känns det ljuvligt att gå in i duschen innan en linssoppa och sallad. Som dessert blev det fyra pannkakor ur högen som pt:n gräddat medan jag var borta. Nöjd och belåten slängde jag mig därefter i soffan för en timma med Vetenskapens värld. En perfekt kväll. Vaknade lätt och lycklig.