Vaknar före 6.00. Odrägligt pigg.
Pigg med massor av lust.
Har varit grymt aktiv senaste dagarna. Röjt på vinden - 3 vändor till sopstation och återbruket. Nu kommer man in. Och fixat garaget.
Sprungit 8:an två gånger. Samma fart som alltid, 47-48 minuter, men så är den platt och lättsprungen.
Yogat. Bakat kladdkaka. Handlat. Kört några maskiner tvätt, vikt tvätt. Packat för ny avresa.
Ändå är jag pigg på kvällen. Såg på film till 24.00.
(Hur vet jag att röjarlusten är sund och inte manisk?)
Huvudet märkligt lätt, liksom luftigt. Inser att jag ofta har huvudvärk annars. Visserligen har jag huvudvärk fortfarande om jag känner efter, men den har annan karaktär. Nu ligger den i bakhuvudet , svart skvalpande oljetrög sörja, på väg ut. Som om den varit i skallens alla hålrum och nu lossnat. Vinterstressens avkomma.
Som tarmen renas av kruskan, renas skallen, hjärnan.
Vad händer när det svarta, onda helt löses upp och försvinner? Tanken väcker olust. Konstigt.
Kan man skrämmas av sitt eget, tänkta välmående?
2 kommentarer:
Underbar bild. Folk springer som galningar. Du har just stannat - ser glad och lycklig ut men inte dummare än med frågan - Är det här rätt? Eller egentligen knäppt?
Kanske har du nått 17 km nu. Det svåra börjar nu - den gnälliga på axeln blir allt mer högljudd. Nu känns det bättre - men varför och är det äkta? Att våga må bra. Är det vår stora utmaning? Medan många av oss inte ens vågat börja har du tagit dig en bra bit på vägen. Imponerande.
Kanske är det inte heller meningen att man ska gå i mål. Snarare buffra för livets upp- och nedgångar. Känns som du har satt in en hel del av det på banken i sommar. Inspirerande!
tack för dina ord.
försöker. träffas snart? Åker på havet i morgon. Var är ni? Är allt bra=*
kram Pia
Skicka en kommentar