Stönade inför yngsta dottern, Stina 13 år om hur orättvist det är att jag, som lever så sunt är förkyld... dessutom så många dagar. Aldrig tycks det ta slut....Snörvel, snörvel...
Hon stirrade argt, uppfordrande på mig:
- Men mamma, du är inte gud.
Har tänkt på det. Jag är inte allsmäktig. Allt rår jag inte på. Har inte kontroll över.
Jag är bara människa. En som försöker så gott hon kan. Som ibland, trots försiktighetsåtgärder som grön mat, sova mycket, tvätta händer ofta, blir förkyld. No big deal.
Man kan bara göra så gott man kan. Man är inte mer än människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar