Min bambu i höstlig trädgård är tyst och försynt denna stilla morgon.
Anar ett förakt för svaghet, för dem som är sjuka när jag läser dina inlägg, sa Johan när vi möttes på en fredagsfest.
Inte alls om något förakt för andra invände jag.
Möjligen en slags perfektionism från min sida. Men bara när det gäller mig själv.
Framförallt är det ett ego-projekt att äta helt vegetariskt, vara alkoholfri och bara dricka en kopp kaffe om dagen (+minska socker, salt, undvika vitt mjöl) under ett år.
För min egen skull undersöker jag om denna mat med kruska (för att få fart på magen)
Och mycket råkost (raw med ett populärt begrepp) av rotfrukter (morötter, vitkål, grönkål, kålrot, rotselleri, potatis) och bladgrönt och lök och bönor kan få mig att må bättre.
Då kanske jag kan slippa en mage som blåser upp sig, blir trög och gasig, svullen, ömmande. Vilket i sin tur gör mig trött, frusterad, frusen och orolig: Vad är det nu för fel?
Livsstilen kanske stärker mitt immunförsvar? Så att jag slipper de förkylningar som plågar mig några gånger om året, som gör att jag inte kan springa, träna.
Mitt egoprojekt.
Om jag sedan provocerar och irriterar för att jag i novembermörkret känner mig ovanligt pigg, glad och hoppfull är det inget jag strävar efter. Men självklart vill jag dela med mig och berätta:
Med en förändring jag håller helt i min egen hand, som JAG har kontrollen över undersöker jag, med min egen kropp som instrument om denna kost är modellen för mig.
Thats it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar