Tänk den som finge ett styck överbliven sommardag nu i november.
Det skulle jag och min kropp gilla. En sån där stilla, solig och varm dag när inget särskilt väntar dig, utan du kan gå barfota ut i gräset och lukta på blommorna.
Halsen ömmar, kroppen känns svag och själen känslig: är höstens första förkylning på ingång?
Lyssnade på en engelsk forskare som studerar fiskar. Hon berättade att när de är sjuka äter de inget. De blir stilla, letargiska tills de är friska igen.
Känner mig som en sådan fisk, en som vill ligga stilla, dold av sjögräset, inte äta, bara vila tills dendär sjukan som lurar stuckit förbi. Blubb blubb.
Ska ta mig en liten promenad i morgonljuset och se om jag hittar en liten slurk sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar