Jag trodde det knappt. Men det går faktiskt att cykla i 11 minusgrader också.
Jag har prövat i två dagar nu.
Fast det är hemskt kallt om fingertopparna, trots dubbla supervantar. De stelnar till efter Östra kyrkogården. När jag kommit till Ullevi känns de knappt. Framme vid Nordstan rör jag på dem hela tiden men de är tjurigt stumma.
Först i hissens värme upp till femte våningen talar de till mig igen. Ilsket: vad har du utsatt oss för.
Sorry.
Minns vandring på 4 200 meters höjd i Kashmir för länge sedan. Där i det kyliga regnet lärde mig nomaderna som räddade mig in i värmen i vindskyddet att gnugga fingrarnas naglar mot varandra för att få upp värmen. Prövar det när jag sitter framför datorn. Behöver mina fingertoppar levande och glada hela dagen för att landa snällt på tangentbordet.
Efter en stund är de med mig igen.
2 kommentarer:
Läste på min kusins fb att hon hade värme i handtagen på sin MC. Det vore kanske något för din cykel. Driven av cykelkraft förstås! Ju mer du cyklar - ju varmare blir handtagen.
Carina
Låter underbart. Men var hittar man tekniken till något sådant, tro? Fick tips av Torbjörn som skickade ett mail, om en slags galonhandskar att ha på handtagen. En idé från hans MC-tid. Ska undersöka saken.
Skicka en kommentar