Hur barnsligt stolt får man vara för ett brödbak?
Jättestolt, säger jag.
Bilden visar mitt första Levain-bröd, där jag till punkt och pricka följt Martin Johanssons recept i nya boken Enklare bröd. Surdeg har jag ständigt i skåpet numer. Den är mitt husdjur, som jag lydigt matar en gång i veckan. Vi har fin kontakt numer, efter en kris i somras då jag glömde bort den helt och fick en riktigt sur möglig sörja som luktade hiskeligt.
Den nya pigga varianten, som får kärlek, blev grunden till detta bröd, som jag ägnade en stor omsorg under tillblivelsen i går kväll,ända fram till den sista halvtimmen, då jag satt framför ugnen i yoga ställning och öppnade luckan en gång var femte minut, för att lufta.
Inget TV-program i världen var bättre just då än att åsynen den vackra skapelsen innanför ugnsglaset. I morse njöt jag av den sega härligheten.
Blev så glad att jag tog en löparrunda trots att det var tretton minus och cyklade de sju kilometerarna till jobbet bara farten.
Tänk att glädjen över att lyckas med ett brödbak kan ge sådana effekter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar