Skidträning under stjärnhimmel

Inspirerad av Betty, som jag mötte på löpartåget till Lidingöloppet i september, kom jag till IK Sterns skidträning på tisdagskvällen.
Inte hade jag frivilligt gått ut i kalla vinternatten (start 18.30 Skatås) om jag inte sagt att jag skulle komma.
Turen från hemmet till Skatås gick på skidspåret längs med Härlanda tjärn. Men där hade gruset skvätt från gångbanan och turen blev hackig, då skidorna fick tvärstopp gång på gång i gruset. Illa.
Väl framme piggades jag upp att det var så många som ville lära sig skidteknik, säkert över femtio personer, de flesta unga. Ledarna var desto mer erfarna och fick oss att värma upp, sedan testa åkning utan stavar, stakning, parallellåkning och skidåkning med frånskjut. Betty, som åkt flera Vasalopp fanns ändå där för att lära sig mer.
— Jag lär mig hela tiden och dessutom är det roligt, sa hon.
Utmaningen för mig blev skidåkning med frånskjut. Hur svårt kan det vara, tänkte jag och försökte om och om igen få fart, i den svarta natten under den stjärnklara himlen. Efter två varv fick jag upp rytmen och blev så himla stolt. Vilken fart. Det blev skillnad mot mitt självlärda paralellåkande. Tyckte den växande månskärvan blinkade uppmuntrande till mig.
Hemma njöt jag av middag klockan 20.30 och sov som en baby tills jag vaknade med värmande överarmar.