Vilken fin mössa du har, sa jag till mannen, där vi tog varsin Metro på busshållplatsen.
Kanske ska man inte tala till okända män när vi är ensamma i mörkret kl 5.30 på morgonen. Men faran är mitt liv.
Dessutom var mössan fin. Den var orange med öronlappar och hade Green Cargo sytt i bävernylonen. Helt klart passande huvudbonad när det är elva minus på morgonkvisten.
Mannen sken upp.
- Den är bra att ha när man cyklar i kylan, sa han och nickade mot sin cykel som stod lutad mot snövallen på andra sidan.
- Tänk att du vågar cykla nu, sa jag.
- Jag har breda däck. Jag har cyklat i 1,5 år nu, även förra vintern. När jag var på kontrollen hos företagsläkaren hade jag gått ner 18 centimeter runt midjan och minskat 25 kilo, genom att cykla.
- Oj då, sa jag imponerad. Varför började du?
- Jag mådde inte så bra vid 60 års kontrollen. Jag åt mycket snabbmat. Jag kunde börja min morgon med minipizza på jobbet och sen fortsatte det med snabbmat hela dagen. Nu börjar jag med en rågmacka på morgonen. På lunch äter jag bara några morötter. Lunch unnar jag mig bara på fredagar. När jag kommer hem äter jag en nyttig middag med massor av grönsaker. Nu mår jag bättre och är vigare än de som är yngre. Jag hoppar lätt upp när vi ska öppna vagnarna vi ska lossa.
- Och jag känner mig piggare och gladare, sa mannen och stoppade en packe Metro i ryggsäcken, satte sig på sin cykel och cyklade till jobbet vid Gasklockan.
Att självmant ändra livsstil vid 60 års ålder imponerar.
Strunta i allt snack om etsningar. Ta hand om dig. Det väcker respekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar