Igår, tuff träning med Solvikingarna.
Intervaller på isiga banor mellan svarta träd.
Lena styrde oss med visselpipan. 1 minut snabb löpning, långsam löpning för återhämtning, 2 minuter snabb löpning, långsam löpning, 3 minuter snabb löpning, återhämtning, 4 minuters löpning, återhämtning, 5 minuter, långsam löpning, 5 minuter, långsam löpning, 4 minuter, återhämtning, 3 minuter, återhämtning, 2 minuter, långsam löpning och som avslutning 1 minuter allt vad du förmår.
Jag förmådde inte lika mycket som de andra.
Skönt att det var mörkt. Då syntes det inte att jag tog det väldigt lugnt ibland, jämfört med de andra snabbspringarna. Mjölksyran dämpade mig i mitten av intervallpassen, svårt att få tillräckligt med luft, sedan kom ett svagt illamående och därefter snurrighet.
Klart att jag dämpade takten.
Efteråt var jag ändå otroligt stolt.
Jag som aldrig hållit på med sporter prövar min kropp på ett nytt sätt.
Vad händer när du pressar dig över din bekvämlighetslunk?
Ett svar: Du sover otroligt gott.
Efter ljuvlig dusch och god middag somnade jag mycket nöjd med mig själv.
Jag är på gång.
Om ett tag är jag kanske inte den som är allra sist.
2 kommentarer:
Du är en sån KÄMPE!
Ja visst är jag! Men det är tungt ibland, hemskt tungt. Då vilar jag en dag.
Skicka en kommentar