Igår sufisk dans på meditationskursen. En fot och en hand i de olika vädersträcken, till tonerna av rytmisk musik. Ett andetag ut för varje rörelse utåt och in för rörelse tillbaka, som i yogan. Norrut, västerut, österut och syd. Om igen. Varm blev jag och alla andra. Luften tog nästan slut i rummet och hyperventilationen låg lurande nära. Men en behaglig känsla spred sig i kroppen av de lugna rörelserna. Avslutning med tibetansk klangmeditation, jag känner igen från Yasuragi. Men jag hade svårt att vara här och nu där jag satt på en meditationskudde. Fötterna värkte under mig. Smärtan var allt jag tänkte på och hoppades för varje nu ton att det skulle vara den sista.
Kände mig som en urusel meditatör. När det var dags för tyst meditation bytte jag till en meditationspall. Mycket bättre och jag lyckades stilla mina galopperande tankar i huvudet. Bäst var avslappningen i slutet, liggande raklång på golvet. Kanske för att det är en ställning min kropp känner igen?
---------
Följer nyhetssändningarna från Japan. Går knappt att ta in omfattningen av tsunamin. Bävar som dem om risken för härdsmälta på kärnkraftverken som brunnit. Måtte de klara det. Och måtte Sverige ompröva planera på nya kärnkraftverk, även om vi inte har någon risk för jordbävning här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar