Kamraterna på jobbet blir förtvivlade när mjölk saknas efter alla helgerna.
Hur ska de då kunna dricka sitt morgonkaffe?
Jag bryr mig inte.
Dricker roibuste.
Precis som smarta detektiven i Botswana.
Hon får bli min förebild nu i jakten på andra förebilder än kaffedrickare.
Behöver förebilder. Kalla vädret påverkar mig i sorgeprocessen.
Kylan får mitt inre att ropa efter den svarta beskan. Förkylning gör sitt till.
Trötthet ökar längtan efter kicken.
Men man kan inte kicka sig hur länge som helst.
Ibland är det bara vila som gäller. Det säger min kropp till mig genom att ge mig en förkylning: Ta det lugnt nu. Vila!
Får ta ett yogapass som kanske ger ro åt mitt inre.
Och kanske dämpa min inre pigga pådrivare.
8:e dagen utan kaffe.
Fördel: Mina tänderna slipper få mörk beläggning av kaffet. Kaffe är tillsammans med mörka bär, som blåbär, vinbär, druvor, vin och blutsaft värsta färgbovarna.
9:e dagen utan kaffe
Fördel: Utan uppåtkicken koffeinet ger tvingas jag inse: Jag är trött. Jag måste vila.
Promenad och Katarina Wennstams roman Smuts är allt jag klarar idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar