Tog en löptur i snöyran igår. Det var ensamt i skogen, minsann.
Inspirerades av löparintervju i Göteborgs-Posten, om Pernilla Persson som springer i ur och skur. Inget väder stoppar henne! Så varför ska vädret stoppa mig, tänkte jag och sprang ut i mörkret. Snöflingorna dämpade snabbt all utsikt genom mina glasögon.
Snölagret var närmare en decimeter, oplogat, svårsprunget och tungt. Tog bara en runda på 4 kilometer, men det tog lika mycket tid som 5 kilometer annars. Huga.Funderade på, när jag sprang vägen på Pernilla som inte sprang lopp längre. Det tog bara tid tyckte hon, sporrade henne inte. I mörkrets snöflingejogg funderade jag över vad som driver mig att sticka ut. Den omedelbara humörbelöningen efteråt är nummer ett. Men för mig som nybörjare (innepå mitt andra år som 50+) är god form på Göteborgsvarvet något att sträva efter. Behöver den som motivator för att bygga upp min identitet som löpare.
I sängen senare njuter jag av What I talk about when I talk about running av Haruki Murakami. En maratonlöpare att inspireras av. Skribent och löpare i ett. Han har inrättat sitt liv efter detta: Att springa och att skriva. Löpningen ingår i en självklar daglig rutin. Lika självklar som att äta, sova och skriva. Tungt är det ändå, menar han. Inte alltid, men ofta.
Det är som med yoga, antar jag. Inte fundera. Bara göra det. Trots att orken inte är där och lusten frånvarande. Bara på med skorna och ut.
Enkelhet.
3 kommentarer:
Har tyvärr måst sluta löpträna av olika skäl, men följer gärna dig när du gör det! Kolla gärna in mitt senaste blogginlägg: http://maria-yogini.blogspot.com/2010/02/jag-har-fatt-pris-igen.html
Hej Kul få en kommentar från dig. Läser gärna din blogg, men fick upp ett reklammeddelande direkt. trots flera försök kom jag inte vidare och in. Ska försöka igen.
Mvh Pia
Hej Pia!
Varje gång jag möter dig i joggningspåret blir jag så sugen att sätta igång! Något avundsjuk ska erkännas.
En sak är säker röra p sig är den bästa medicinen, men jag skulle behöva ändra på matvanorna.
Har ju fått ledgångsreumatism ej utredd, men så länge knäna inte klagar så tänker inte jag ge upp.
Kanske inte går att nå målet med Göteborgs varvet men tjej-milen eller vårruset kanske.
Har du några råd till mig Pia?
Skicka en kommentar