Efter en känslomässigt omtumlande fantastisk film (norska Engelen) om en tjej som missbrukade heroin, kändes det självklart och odramatiskt att beställa in ett glas vin.
Dessutom var det min första kväll på filmfestivalen.
Vaknade med stor ånger.
Varför drack jag detdär vinet?
Enklaste svaret: Av gammal vana.
Vi gick till en trevlig krog. Dov belysning, lagom stojig miljö, rund bar, mysig stämning.
Som en reflex beställde jag ett glas rött vin, när min vän tog öl.
Varför tog jag inte grönt te? Att det fanns såg jag sedan.
Jag har ju bestämt att leva utan alkohol ett år!
Som av en händelse har DN Söndag ett reportage med rubriken Drick smartare och må bättre.
Första argumentet för en vit månad (eller vitt år, vita år) är att alkohol är energirikt, ett bra argument för den som vill gå ner i vikt är alltså att nobba alkohol. Ett annat att levern faktiskt behöver återhämta sig ibland.
Fler skäl för en vit period är, enligt Systembolagets IQ initiativ som vill få oss att dricka smartare, är att man blir piggare, får bättre sömn och koncentrationsförmåga.
När min besvikelse över glaset jag tog skaver tröstar jag mig:
Jag har ändå lyckats avhålla mig väl från alkohol i höst.
Visst blev det några glas i Aten. Och det har blivit en öl tre fredagskvällar. Jag smakade glögg hos Marie.
Jag kan alltså inte säga att alla månaderna har varit vita. Och jag känner mig besviken för att jag föll till föga, för lust och gammal vana. Ursäktar mig med att jag är inte mer än människa och projektet är ändå frivilligt. Går jag till krogen, som i Aten eller efter filmen igår, är det lättare göra som förr: att dricka alkohol.
Men har upptäckt en viktig sak på vägen. När lusten väcks, när stoppkänslan vek för "det-kan-du-väl-unna-dig"-känslan var jag trött, stressad, ledsen (som efter filmen The Angel) eller hungrig.
Då hade jag redan stretchat mig över min gräns.
Och därmed blivit vek mot min egen övertygelse.
Beslut spelar ingen roll i det läget. Primitiva krafter tar över.
Jag vill ha belöning snabbt. Jag vill vara som alla andra. Jag vill ingå i flocken till alla pris.
Insikten är att jag får undvika hamna i det läget.
Laddar väskan med rågmacka, sallad i matlåda och termos inför eftermiddagens Gospel-train.
Från och med nu ska jag vara mån om mig själv. Inte pressa mig för hårt, så att jag faller till föga.
Måste vara mån om mitt eget val - hur ska jag annars nå den fulländade hälsan?
Det är som Marie så klokt citerar: Det finns bara två måsten. Ett är att du måste välja. Det andra att du måste dö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar