Vad kommer efter surdegsvurmen, frågade reportern Christopher Friman på tidningen Filter mig.
Jag var på väg ut från jobbet och tog samtalet i trapporna ut i solen på gården vid Kronhusbodarna.
Spontant dök mjölksyrade grönsaker upp direkt. Svaret resulterade i ett citat i senaste numret av tidningen tidningen Filter (läsmagasinet för nyfikna) nr 14 augusti&september. Den finns i samband med en artikel om vad som är surdegens arvtagare. Bloggaren Martin Johansson är intervjuad och berättar att han gillade surdegsbakandet för att:
”Den naturliga surdegen låg helt rätt i tiden. Den krävde tålamod, omtanke och tid. Processen var avancerad, men inte för avancerad.”
Och att han jämför surdegen med den likaledes blomstrande espresso och cykelkulturen där man lägger ner väldigt mycket tid på att göra något så enkelt som möjligt. Man vill nå själva kärnan.
Orden skulle kunna användas för att beskriva lusten att mjölksyra. Det är avancerat, men inte för avancerat.
Vad kommer då efter surdegen? Mjölksyrade grönsaker, föreslår jag i min kommentar i Filter:
Syrade grönsaker, fångat i farten av Christopher.
”Mjölksyrat ingår i samma familj som surdegen. Det handlar om att gå tillbaka till sina rötter och använda bra, enkla råvaror. Man syrar genom att råriva grönsaker, tillsätta salt och låta grönsakerna stå i några veckor. Då bildas bakterier som är bra för immunförsvaret och sägs hjälpa mot allergier. (Min förklaring var längre och gick ut på att genom att immunförsvaret i mage och tarmar stärks med mjölksyrebakterierna och då står sig människan bättre mot allergier, vilket bland annat barn som lever antroposofiskt bevisat. De äter dagligen mjölksyrade grönsaker och har färre allergier än barn i gemen)
Citatet fortsätter:
När jag har gäster idag kommer de ofta med ett surdegsbröd, som de är jättestolta över. Nästa grej är kanske att komma med en burk mjölksyrade grönsaker.
Själv har jag ambitionen att byta ut blomman på kalas med mjölksyrat i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar