Idag är det ösregn. Vilken tur att vi passade på att äta gemensam middag ute igår. I kvällen penslades vår vegetariska middag med varm sol. Tur att vi har varandra. Som ny forskning visat är det de som har ett rikt socialt umgänge som är friskast och mår bäst. Surprise!
Fast lagom dos gäller som i allt. Ibland är ensamheten mest lockande. Väljer du den själv är den rena hälsan och enda sättet att hitta din egen röst i sorlet.

Vilken tur att jag började min dag med en löpartur (annars hade det nog inte blivit någon motion alls, med tanke hur regnet som fallit sedan jag kom tillbaka).
Med luften ännu fuktig av nattens dagg stack jag iväg på öns smala asfaltväg. Efter fem kilometer är kroppen, vaken varm och glad och det är dags att vika in på Kuststigens mjuka underlag, en ringlande skogstig kryddad med stenar, rötter och kantad av blåbärsris. En kick för anden som får vila och stimulans av den omväxlande vyn.
Hemma igen, efter 12 kilometer blir det plankan, sit ups och en dopp i salta vattnet. Så är det dags för frukost.

Efter morgonens löpning har jag följt doktorns ordination: Inga krav, var inte ”duktig”. Läs en bok istället. Har frossat i en bok av Are Waerland: Omvändelsen till livet.
Ska avsluta dagen med en dos musik också, som hon tyckte var vilsamt.
Nästa vecka planeras resa till Jämtland, med vandring i min 14-årings takt. Precis som doktorn ordinerat.
Då blir det nog blogguppehåll några dag, som doktorn ansåg var nödvändigt.