Har ni skoskav? frågade det ridande gänget när vi möttes på tusen meters höjd i Bydalen, nära Höglekardalen utanför Östersund.
- Inte då, svarade vi glatt där vi gick och bar på våra skor.
- Vi gillar att gå barfota i fjällen. Stenar, grus och växter kittlar så gott under fötterna.
De skrattade tvivlande och red vidare.
Lika sensuell fotmassage som grus och stenar gav fukten i våtmarkerna, där enstaka hjorton lyste gula. Även, den kleggiga leran på vandringsstigarna gav helt gratis stimulans åt våra känsliga fotsulor. Klart fötterna ska få ledigt, när vi har det! Tuff stigning rakt upp mot toppen kändes mystiskt spännande i skogen då dimman var tät mellan granens hängande oklippta skägglav. Eftersom sikten var knapp höll vi oss nära liftgatan. Väl uppe på kalfjället skingrades dimman, eller om det var moln, av samma vindar jagades de sista myggen bort.
Nära Stenstugan åt vi kruska, viftade på tårna, andades den syremättade luften och lyssnade på enstaka småfåglars pip.
Sedan hörde vi den: TYSTNADEN.
Inget motorvägsbrus i fjärran,
Inga människoskrik eller ljud från radio och tv. Bara TYST.
Några svindlande sekunder kände jag total frid och lycka.
Såhär vill jag ha det oftare.
Mer barfotaliv i vildmarken.
När jag kom hem hittade jag en länk om en annan barfotavandrare. ">Läs och inspireras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar