Laddad efter viloveckan på resa fantiserade jag om att springa längre än de 12 kilometer de blivit några gånger i sommar. Har ett Lidingölopp att springa den 25 september på tre mil, därför gäller det att öka träningsdosen.
Tänker träna, men har inte lust att oroa mig - klarar jag detta? Slösade alldeles för mycket energi på oro inför Tjej-vasan.
Livet ska va gott att leva, eller hur? Och det man valt att utsätta sig för kan visserligen kännas utmanande, läskigt och hisnande, men varför ska jag oroa mig? Vad spelar det för roll om jag inte lyckas?
Inspirerad av senaste veckans läsupplevelse: Born to run, om den fantastiska löparna, folket Tarahumara i Mexikos öken har jag bestämt mig för en sak. Jag vill lära mig springa som dem: Med avspänd lust.
Löpning ska vara en avspänd glädje. Alltför mycket fixering på tid och prestation suger lusten ur projektet för mig.
Stack ut på lördagmorgonen med ambitionen att ta en långtur. Laddade mig med två egentillverkade energybars och fyra små flaskor vatten i midjebältet. Tänkte mig vanliga milbanan två gånger, då den är kuperad och bra.
Sprang första milen med små korta steg i uppförsbackarna, händerna löst framåt och armarna i vinkel. Försökte tänka på att springa avspänt, lustfyllt, med axlarna nedsänkta. En utmaning för en dataskrivare.
Pressade mig i sista uppförsbacken mot Skatås: Du klarar det, du är en fighter... och rullade i mål nedanför klockan med 1,08 på min pulsklocka, inklusive snabb paus i skogen. Kastade mig flåsande i gräset, åt en energybar och drack vatten. Fyllde på mina flaskor på Skatås.
Ingen lust att springa samma milbana igen, utan stack iväg på den runda Solvikings-Frank ledde mig på vid en träning före sommaren. Mot koloniområdet in Delsjön, vidare mot Ridhusen, golfbanan, och så vidare mot banan runt Stora Delsjön.
Energybaren gjorde fin nytta och löpningen rullade på bra. Benen fungerade förvånansvärt bra och jag sprang och sprang milbanan baklänges den sista turen ner mot Blacktjärn. Slängde mig i gräset när jag kom i mål. 21,32 kilometer visade klockan.
Härligt. På kvällen blev det dans på rockigt 50-årskalas som stretching.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar