Är brödlös, eftersom jag inte bakat något surdegsbröd på ett tag.
Prövar att äta brödet som de flesta av familjen föredrar: rund "rågkaka", ett ljust sött bröd och rostingar "Rostis" ett ljust rostbröd, med vallmofrön på som köpes färdigskuret. Båda är praktiska bröd. Lätta att ta ur frysen och lägga i brödrosten.
De är bra, eftersom åtminstone två av barnen blir glada, över att se sin mor vara som vanliga människor. Genom att äta bröd som andra äter, är jag då lite "normal" i deras ögon.
Men jag kan inte låta bli att verkligen smaka brödet. Det är som att tugga en smaklös massa, en massa utan vare sig energi eller näring. Jordnötsmör (eko och crunchy) eller en god getost och marmelad som pålägg känns som enda räddningen.
Barnen får misströsta om att jag någonsin blir en normal typ igen. I helgen ska jag lägga ner lite tid på ett surdegsbak.
Broder Maximilian - here I come. Jag saknar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar