Kruska smakar godast utomhus, som här i Höglekardalen.
Äter du fortfarande kruska till lunch? Är inte ditt projekt slut nu?
Jo det första året är över, men det är som med terapeutiska insikter, eller insikter om jämställdhet och jämlikhet, eller hälsa; har man väl insett hur det egentligen är, går det inte att gå tillbaka. De nya glasögonen sitter på. Linserna färgar världen.
Har jag fått reda på att de svarta oliverna är preparerade eftersom de plockats omogna och gröna och otätliga och sedan färgats, väljer jag en sort som fått mogna ifred och inte behövt färgas. Vet jag att färdiglagad lunchmat behandlats med konserveringsmedel, stabiliseringsmedel med mera väljer jag annan lunch.
Inte vill jag förstöra min kropp med en massa kemikalier, om jag kan undvika.
Därför fortsätter jag äta min kruska.
Jag köper ekologiskt odlade havregryn, lika ekologisk kruskakli, mörka ekorussin och ekomjölk (vanlig eller soja). Hela ljuvligheten toppar jag numer med egenhändigt plockade blåbär, så länge de räcker.
Att denna lunch mättar länge är självklart ett plus, särskilt som den inte ger några extrakilon heller. Att den är billig (cirka 9 kr) är toppen året om.
Så kruska fortsätter jag att äta, trots omgivningens kommentarer.
Och gläds åt att andra på jobbet följt min grötstil och minsann köpt på sig ett förråd av rågflingor och sylt. Perfekt att ha som reserv eller som varje-dags-lunch.
Tiden som blir över när man slipper springa ut och köpa lunch kan man ta en promenad, eller varför inte en liten tupplur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar