Fem minuter räcker första barfotaturen, skriver Tellman till mig.
Jag har tittat på hans You tube inslag om barfota löpning och får några tips på vägen.
"Spring fem minuter första gången barfota. Gör det i början av din löpning och ta på skorna sedan och spring vidare."
Barfota behöver jag inte tänka på steget, menar han. Det löser sig av sig själv när jag väl ger mig ut. Det är svårt att landa på hälen som barfota. Per automatik blir det på trampdynan, eftersom foten är konstruerad att ta emot anslaget där. Det låter logiskt, men än har jag inte provat.
Tror inte jag går in på barfota löpning än, och inte direkt efter Lidingöloppet. En tunnare sko får bli nästa steg för att gradvis bygga upp ett annat löpsteg.
Varför undrade någon? Varför kan du inte bara springa som vanligt?
För lusten att vara nära naturen, det naturliga, svarade jag. Att känna underlaget. att leka indian, som när jag var liten.
Ska jag samla kråkfjädrar till mitt pannband också kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar