Blev så inspirerad att prova hur barfotasteget för löpare känns, att jag satte igång att springa på främre trampdynan på mina träningar. Tittade på löpare och en professor på youtube och försökte härma.
I uppförsbackarna sprang jag på tå, som om jag sprang med högklackat. Helt andra muskler fick jobba, ända upp i höften. Det kändes spännande och utvecklande att prova något helt annat. Klart man ska hänga med i utvecklingen och bli en modern löpare, som snart kan springa barfota, eller?
Men alldeles tokigt några veckor innan ett lopp.
Lika galet som att börja använda nya skor då.
Jag fick smärtsamt ont i höften vid varje steg. Deppigt.
Tog först en vilodag till sjöss. Gick först en långsam runda idag. Men efteråt spratt löparlusten i benen.
Spring på ditt vanliga sätt, föreslog min PT.
Stack ut på en provrunda i lugnt tempo. Struntade i strilande regnet, sprang vidare och vidare. Kroppen blev glad över att jag sprang med mitt vanliga löpsteg. Belöningen blev: inga smärtor.
Efter några kilometer var det jag, kroppen, skogen och universum, igen.
En lycklig mil blev det till sist.
Kanske, kanske kan det gå bra, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar