Ont i höften
Detta bådar inte gott. Jag har fått ont i höften.Försöker min kropp säga något åt mig?
Ta det lugnt människa?
Jag lyssnar inte.
Min idé är fortfarande Lidingöloppet om 14 dagar.
Har sprungit tre gånger denna vecka, fem kilometer och två turer om sju kilometer. Inget märkvärdigt alls, men varje gång har vänster höft smärtat. Mellan löpturerna har det gjort ont även när jag suttit på kontorsstolen i min vanliga ställning med vänsterbenet i kors över höger.
Yogade en morgon, då blev det bättre, särskilt som jag vilade från löpningen dagen efter. Gick istället en skogstur.
I morse sprang jag igen. Efter bara någon kilometer började höften göra ont.Prövade att springa annorlunda, med nedsättning av tårna först, som jag lärt mig i Solvikingarnas löpskola. Men den varianten orkar jag inte länge. Mötte en kille som sprang med varje steg åt sidan som en långskridskoåkare. Testade göra samma och tyckte det gick jättebra. Men inte ska man springa åt sidan. Det är ju framåt vi ska, eller hur. Dessutom känns det sent att ändra löpsteget nu, det får bli ett senare projekt. Efter Lidingöloppet (om det blir något).
Får jaga en naprapat och fråga: Hur är det fatt?
Är det helgens dans i högklackat som knäckt mig, eller långvarigt bruk av felaktigt löpsteg?
Kunde inte fullfölja åttan som jag tänkt mig. Fick bryta efter sju kilometer och gå hem. Ynk.
2 kommentarer:
Även om du och jag har olika referensramar och inte befinner oss på riktigt samma fysiska nivå, så vet jag vad du går igenom just nu. Kroppen vill ett och du ett annat. Plötsligt är man inte ett med sin kropp längre. Jag vet!!
Ja urgha. Fick frågan: vad ska du göra om du inte kan springa? Gå, tänkte jag direkt. Jag har alltid varit en som gillar långpromenader. Kroppen är klokare än jag. Klart man måste lyssna - till en viss gräns.
Skicka en kommentar