29 november 2010

Rörelse bästa boten mot dysterhet

Beundrar alla människor som går upp varje morgon och tar sig till sina uppdrag i tid. Trots trötthet och mörker.
Själv får jag tala allvarligt till mig själv då jag inte alls har lust att kliva ur sängen egentligen.
Trots piggdrinkar och Blutsaft är jag dyster och trött.
Rådgjorde med min inre hälsorådgivare: Vad behöver hon? Vila eller rörelse?
Svaret har varit vila flera dagar.
Men idag fick jag för mig att pröva rörelse. Utan daglig cykling 1,5 mil (eftersom jag inte vågar i halkan) blir mitt liv mest stillasittande. Jag sitter vid frukostbordet, sitter på bussen, sitter på jobbet, sitter vid lunchen, sitter på bussen hem för att sitta hemma i soffan. Puh så trist. Det blir rena rama sittsåren till slut.
Därför ordinerade jag mig en promenad till jobbet idag. 5,7 kilometer i raskt tempo. De första kilometrarna gick trögt och själens ton var i gråskala.
Men när jag var uppvärmd drygt halvvägs började lust-pulsen brumma i takt med bilarna i kön nedanför mig där jag gick på bron över motorvägen. Kände hur svärtan i huvudet skingrades när morgonljuset steg över staden.
Mötte en man, jag kände igen. Ah det är han som brukar spela dragspel i gångtunneln från Nordstan till central stationen. Han brukar ha en glimt i ögat och ett extra knorr av toner att slänga i väg i luften när vi mörkklädda dystergökar från bussen hastar förbi.
Om han med det tuffa jobbet kan verka glad i november, ska väl jag.
När jag låste upp dörren på jobbet, fanns ett uns av glädje i kroppen igen. När jag tog av mig min mörka jackan flammade färgen från koftan för mina ögon.
Kanske betydde den orange färgen på koftan roll för att lite ork och lust börjat spira i kroppen igen?
I kombinationen med rörelsen förstås.

Inga kommentarer: