Jag står i trappan, redo att ge mig ut på en löptur. Klockan är 6.30 och kroppen vill bara tillbaka till sängen.
Då kommer grannen Eva, redo att ge sig iväg till arbete.
- Är du inte klok, hojtar hon. Ska du ut och springa nu? Det skulle jag aldrig orka, jag som är så morgontrött, säger hon, som tränar ofta och mycket för sin fjärde Klassiker.
- Det är inte vad jag behöver höra nu, stönar jag. Det är tillräckligt tungt ändå.
- Ja, förlåt. Det var inte meningen.
Hon öppnar dörren för att gå ut i mörkret och kyla och vänder sig om halvvägs.
- Vad duktig du är som springer såhär på morgonen. Lycka till med löpturen!
Det tidigare motståndet flyger bort med hennes uppmuntrande ord.
Jag är duktig. Inte för att någon annan tycker det, utan för att jag fullföljer det jag bestämt mig för.
Jag vill fortsätta springa/skida/promenera/cykla, ja röra på mig varje dag för att jag mår bäst av det.
På jobbet träffar jag Åsa senare. Hon har precis som jag sprungit en morgonrunda.
Härligt. Vi är fler som gör en morgonrusning i vår egen takt.
3 kommentarer:
Det är viktigt att träffa likasinnade. Det är lätt att man "bromsas" av människor som inte är lika lättentusiasmerade.Idag har jag sprungit kanske 300 meter med barnvagnen i kylan. Kändes jätteskönt!
Oj då det var imponerande. Har du en löparvagn?
Jag tror de flesta av oss klarar kylan ganska bra, bara vi inte överanstränger oss.
Nej,har ingen löparvagn,men brukar se sådana när jag promenerar i Hagaparken.Har en 20 år gammal vagn med stora jul och den går utmärkt att springa med för den är rätt hög.Fungerar faktiskt som ett bra stöd nu när det är lite halt.
Skicka en kommentar