Erik Östbye, en legendarisk långlöpare och Solviking har gått vidare 90 år gammal.
Läser en fin nekrolog av maratonlöparen Curt Carlsson i GP där han berättar att:
Erik Östbye var en av världens bästa veteranlöpare under 1900-talet och innehade fyra världsrekord i olika ålderklasser. Bland annat som 55-åring i Göteborgs Marathon på tiden 2.26.35.
Imponerande.
Hittar mer om Erik Östbye på Badgears hemsida.
Där berättar att han sprang enligt den waldnielska träningsmetoden. Den innebär i korta drag.
1)Rätt träning
a)Ingen puls över 130. Ej syrebrist, ej mjölksyraöverskott, eftersom organiska funktionsstörningar inträder i så fall.
b) ofta långa träningssträckor (3-5) mil
c) alltid lek, gärna under samtal med träningspartner
2) Rätt mat, enligt Are Waerland, vilket innebär
a) högsta möjliga näringsvärde – fullkornsbröd och fullkornsgröt. Råa grönsaker i rimliga mängder. Skalkokt potatis. Alla produkter giftfritt odlade.
b) minsta möjliga gift/slagg, dvs undvikande av tobak, alkohol, kaffe, salt, vitt socker, ägg, kött, fisk.
c) Fasta, dvs en utrensning av alla organ, av blodet och av vävnader. Användes speciellt vid många skador och vid tendens till förkylning.
Östbye använde fastemetoden inför maratonlopp. Med bara råsafter, källvatten och lättare träning tömmer han kroppens alla förråd på 3-4 dagar. Smyger sedan igång med blåbär och päron. När allt stabiliserat sig så vräker han i sig potatis och ris.
Låter som ett spännande koncept. Utöver kosten som jag naturligtvis sympatiserar med, fascineras jag av idén att springa på förhållandevis låg puls och länge. Att inte behöva pressa sig mot mjöksyretröskeln tilltalar mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar