Se ljuset! Lyxliv på hemmaplan.

Hörde en brunbränd kille, som pratade i telefon, berätta att han och kompisarna tillbringat julaftonsmorgonen på en strand i Thailand.
Han såg lycklig ut.
Härligt med värme, sol och strandliv mitt i december såklart.
Men numer drömmer jag sällan om sådana turer. Eller den slag omväxlingen. Inte bara av klimatskäl.

Sedan jag började löpträna bryr jag mig mer sällan om vädret.

Konstigt egentligen, eftersom jag är ute mer och brottas med blåst, stormar, regn, hagel och kyla och mörker.
Jag vill vara här, där jag bor, oavsett årstid. När jag är ute känner jag mig innerligt levande.

Visst bävar jag att ge mig ut ibland. Som i morse, då jag satt länge med min kopp te och stirrade ut i mörkret och tvekade inför löpturen jag planerat.
När det började ljusna något bytte jag morgonrocken mot löparkläder och stack ut.

Måndagens tuffa träning kändes som ett dovt motstånd i kroppen.
Men jag försökte tränga bort den känslan och fokusera på vädret. På min kropp som fungerar. På nuet.
Visst var det lite dugg i luften, visst var det gråmulet, men mitt i det gråa fanns det ljus.
Härligt spirande, försiktigt ljus, som gjorde mig så innerligt glad. Det har vänt nu. Våren är på ingång snart.
Om jag inte tagit mig ut skulle jag inte sett det vita klara ljuset och njutit av det.
Nu gjorde jag det varje steg.
Och var väldigt glad över att vara frisk, stark och ha tid att sticka ut i frisk härlig luft i en tyst skog.
Gratis lyxliv på hemmaplan.