16 augusti 2009

Inte konsekvent - straffet blev magpaj

Varför gör jag så?
Kom hem efter 30 mils ensamkörning. Maken och sonen hade lagat fin middag. På deras vis.
Omsorgsfullt ugnstillagad kyckling, currysås, ris och bönor. Hungrig som jag var och glad över att de ansträngt sig åt jag.
Kanske borde jag inte gjort det? Sedan dess har jag värsta besvären med magen.
Då hade jag varit hos kusinen Hans, som odlar ekologiskt och är självförsörjande bonde i Östergötland. På det lutade köksbordet i stugan blev jag bjuden på hans egenodlade sallad, som han också levererar till fina restauranger i Linköping. Hans ljuvliga smörkokta savoykål, delikata gurkor som minsann växt i jord i motsats till affärens som oftast växt på någon slags fiberull i näringslösning. Smaken på allt Hans bjöd på var mångfacetterad, djupt tillfredsställande för magen och smaklökarna (som ett gott vin).
Som mellanmål fick jag en grön shot pressad ur massor av persilja och någon särskild bladgrönsak typ mangold som jag glömt namnet på. Ner med grönskan i den handdrivna kvarnen och ut kom ilsket gröna droppar levande föda att svepa i hast. Luftens syre förstör de nyttiga ensymerna.
Visserligen älskar jag kaffets kick. Men det här var något annat, en kick av högre rang, som om hjärnan gick till en subtil medvetandenivå, där sinnena skärptes till att uppfatta växternas signaler, fjärilarnas fladdrande, grodornas tillvaro och vattnets lugnande verkan på en uppjagad storstadssjäl.
Ville behålla den känslan.
Men på vägen hem fanns inga mer gröna shots.
Bara kaffe och muffins för 25 kronor.
Kändes som död materia i munnen.
Hur ska jag lyckas fullfölja min projekt, när jag inte lyckas vara konsekvent?
Straffet för mina avsteg får jag i alla fall. I en pruttig, värkande mage. Rätt åt mig?

Inga kommentarer: