Snappla av, som Stina sa

Laddar inför föredrag jag ska hålla om: Var hämtar du din styrka?
Kollar om det finns något nytt om sambandet mellan kropp och själ.
Motivet är att hitta argument för att sjuka måste bemötas som personer, med både kropp och själ i vården. Hittar en artikel om sambandet mellan kropp och psyke i en artikel i SvD med rubriken Våga se att du inte är perfekt.
Utgångspunkten är boken Hälsa genom medvetenhet. Den handlar om att det är problem i kontakten med vårt inre som skapar rädsla och ger stress. Varar stressen länge blir vi sjuka. Citerar ur artikeln:
” Varför då denna rädsla? Enligt Norberto Keppe lider människan av "teomani" - ett psykologiskt begrepp som innebär att människan vill se sig själv felfri och utan begränsningar, som en "gud" (teo).
Därmed vill man blunda för sina egna negativa attityder som ilska, rädsla, avund, och problem som misstag på jobbet eller felaktiga livsval.”
Lösningen är att lyssna inåt och acceptera oss som vi är: ofullständiga!
Förstår man det inte själv kanske omgivningen, eller faktiskt de man träffar i vården hjälpa en förstå.
På ren svenska handlar det om att slappna av, eller snappla av, som Stina sa när hon var liten.
Lördagkväll närmar sig. Efter jobb hela dan, ska jag pröva hur det går: att snappla av.
Sjuk vill jag ju inte bli...