27 december 2009

Snart ryker kaffet


Om några dagar har jag levt enligt Are Waerland sex månader.
Fil, färsk frukt/bär m müsli på morgonen. Kruskagröt m mjölk (soja eller vanlig) till lunch och grönsaksmiddag med mycket råkost.
Hur mår jag?
Piggare och friskare?
Definitivt.
Gladare? Absolut.
Ändå har jag inte gått in i den riktigt tuffa divisionen, som innebär no kaffe, yttepyttelite socker och salt.
Känner mig som en joggare som inte börjat löpa. En som kör det vanliga varvet varje gång, men inte riktigt vågat ta steget fullt ut att variera sin träning för att bli bättre
Nu förbereder jag mig mentalt för att skippa kaffe efter nyår.
Viktigaste motivet är att få det lugn, jag minns från ungdomsåren före kaffekonsumtionen.
Men bävar den huvudvärk och sorg jag minns från tidigare försök att sluta med kaffet.
Är Are-projektet verkligen värt att jag gör det så svårt för mig?
Tänker på min farmorsmor, schartauan och änka på en ö i Bohuslän. Berta älskade kaffe. Det var Guds gåva till människorna, menade hon. Trots sin fattigdom drack hon det aldrig på sump, som många andra. Hon rostade och malde bönorna med omsorg. Kokade det. Starkt och härligt. Sedan njöt hon.
Njuter gör jag också.
Av varje daglig kopp.
Än så länge.

Inga kommentarer: