07 januari 2010

Drömmen om kaffe

Drömde om kaffe i natt.
Påminns om kaffeförlusten i mitt liv hela tiden. I böcker jag läser dricker de kaffe. I tidningarna finns annonser om peeling med kaffe, eller att gå ner i vikt med kaffekur. Gick förbi ett kontor där det doftade underbart av kaffe.
Likadant var det när jag fastade förr. Då påmindes jag om mat hela tiden fastan varade. Längtan steg fram i mina drömmar om natten, då jag åt stora bitar av camenbert "av misstag".
I drömmen om kaffe var det annorlunda. Jag drack kaffe, som var beige och kallt. Som svalnat bortglömt på mitt skrivbord (inte ovanligt i verkligheten). Jag glupade i mig det, som om det var vatten och uppmärksammade hur det smakade: kallt, beige och bittert beskt. Inte alls något att längta efter.
Så vad är det jag sörjer? För det gör jag. Är smått deprimerad i kaffeförlustens dike.
Skvalpar fram där.
Jag sörjer kaffegemenskapen. Det sociala. Alla gånger när fantasin tryter, då en kaffepaus löst saken. Lite kaffe, lite prat, så finns en lösning. Vi möts i vårt kaffesug, i vårt beroende. Hela svenska folket.
Som vegetarian, friluftsälskare har jag i alla fall varit "normal" i ett avseende tidigare.
Jag har druckit kaffe.
NU? Ensamhet? Isolering?
Vem har hört talas om örttepaus? Gröntte break?
Det är tufft att vara pionjär.



11:e dagen utan kaffe

Fördel: Abstinensen träder fram till och med i mina drömmar och avslöjar mitt automatiserade beteende.

2 kommentarer:

Ragnhild sa...

Det finns ju jättemånga människor som bara dricker te.
Själv drack jag inget kaffe alls före 27 års ålder.
Du är inte ensam!

Pia Vingros sa...

Tack. Du har rätt. Ska tänka på detta. Allt är inte vad det ser ut att vara.