Min mjölksyrade vitkål är slut. Nu har jag köpt göteborgstillverkade Undermats syrade morot. Den bubblar så att det får mig att undra: Ska det vara så bubbligt? Ska maila Undermats skapare och fråga. Hon som en gång forskade i mikrobiologi och sedan blev tillverkare av mjölksyrade grönsaker borde kunna ge mig en bra förklaring.
Jag lockas och stimuleras av dem som tvivlar och ifrågasätter sig själva och sitt eget liv.
Nu senast var det grannen Eva. När vi möttes i trädgården, för första gången på månader, såg hon annorlunda ut. Yngre, piggare. Men också lättare.
- Har gått ner 14 kilo sedan i höstas, sa Eva stolt.
En dag i höstas, på väg hem med cykeln lastad med en tiokilospåse jord på vardera styret, tyckte hon att det var olidligt tungt i uppförsbackarna till berget där vi bor. Kämpandet fick henne att tänka till: Så många extrakilon bär jag varje dag!
Då bestämde hon sig för att hon inte ville vara tjock längre.
Sedan dess äter hon pulverdiet och tränar på iTrim. Roligt, sa Eva, som är van vid Friskis-träning.
Hon har sex kilo kvar, till målet minus 20 kilo.
Och sen?
Så långt kom vi inte i samtalet.
Det är visserligen resan som är mödan värd. Men efter sen börjar den stora utmaningen.
Hon, vår gatas okrönta matlagningsdrottning, kan knappast leva på pulverdiet resten av livet.
Vi måste alla hitta en hållbar modell, som passar resten av livet.
2 kommentarer:
Kul! Men sant! Vi har hela livet framför oss och dessa kortare perioder av insatser är kul men som sagt sedan måste man hitta en modell som gör att man klarar av att hålla sig i samma vikt stabil... :)
Helt rätt. Livet ska vara mysigt också och ha plats för gemensamma middagar med familj och vänner. Upplever att många har respekt och blir inspirerade av den som vill leva och äta sunt. Det lockar dem att ta ett steg mot hälsosamma val. Några små steg är jättebra. Bättre än att inget göra.
Skicka en kommentar